Lillebror Björns Gyllene Doftpyssel i Drömbacken
Det var en solig morgon i den stora, mjuka skogen. Lillebror Björn vaknade och sträckte på sina ludna tassar. Hans mage sa "kurr, kurr". Han var väldigt hungrig.
– Idag vill jag ha honung, sa Lillebror Björn till sin spegel. Han tog på sig sin blåa halsduk och gick ut i det gröna gräset. Solen värmde hans nos. Blommorna doftade sött och gott.
Plötsligt hörde han ett ljud. "Szz-szz-szz". Det var en liten guldfluga som dansade i luften. – Hej lilla fluga, vet du var honungen bor? frågade Lillebror Björn. Guldflugan flög i en cirkel och landade på björnens nos. Sedan pilade den i väg mot den glittrande bäcken.
Lillebror Björn lufsade efter. Han klev över rötter och hoppade över små stenar. Vid bäcken träffade han ekorren Kalle. Kalle hade en svans som såg ut som en stor, röd sockervadd. – Letar du efter något? frågade Kalle och tuggade på en kotte. – Jag letar efter honung. Min mage är tom, svarade Lillebror Björn. – Prova att följa den gyllene strålen, sa Kalle och pekade mot de högsta träden.
Lillebror Björn tittade upp. Där uppe glittrade solen i trädkronorna. Det såg nästan ut som rinnande guld. Han började klättra. Hans tassar nös när han kom nära några mjuka mossa-kuddar.

När han kommit en bit upp såg han något fantastiskt. Det var inte ett vanligt bisamhälle. Det var ett litet slott byggt av vax och blomblad. Små bin med randiga tröjor flög in och ut. De sjöng en glad sång: "Surt och sött, gott och rött, här finns maten som du skött".
En drottningbi med en liten krona av pollen flög fram till honom. – Välkommen, Lillebror Björn, sa hon med en röst som lät som en liten klocka. Är du hungrig? – Ja, väldigt hungrig, svarade han artigt.
Drottningen gav honom en liten skål gjord av ett ekollon. Skålen var fyllt med den klaraste, varmaste honungen han någonsin sett. Den smakade som sommar, solsken och glada drömmar. Men Lillebror Björn märkte något. Bina såg trötta ut.
– Varför är ni så trötta? frågade han. – Vi hinner inte städa våra blomsterstigar, sa drottningen. Det ligger så många torra löv i vägen för våra blommor.
Lillebror Björn förstod direkt vad han skulle göra. Han använde sina stora, mjuka tassar och började borsta undan alla torra löv under trädet. Han sopade och putsade tills skogsbacken lyste grön och fin igen. Nu kunde blommorna sträcka på sig mot solen och bina kunde flyga enkelt.
Bina blev så glada att de dansade en långdans runt hans öron. Lillebror Björn kände sig varm i hela kroppen. Det var gott med honung, men det kändes ännu bättre i magen att ha hjälpt sina vänner.
– Du är en riktig honungs-hjälte, sa ekorren Kalle som kommit på besök. Lillebror Björn skrattade och torkade lite honung från sin nos. Han vinkade hejdå till de surrande vännerna och lufsade hemåt. På vägen hem plockade han en mjuk blomma att ställa vid sin säng.
När kvällen kom lade han sig i sin mjuka bädd. Han var mätt, nöjd och mycket trött. Utanför fönstret blinkade stjärnorna som små droppar av honung på den mörka himlen. – God natt, skogen, viskade han. Och så somnade Lillebror Björn med en dröm om nästa dags äventyr.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
