Mille Morot och den Glittrande Gräshoppans Bro
Det var en gång en liten kanin som hette Mille. Mille hade den mjukaste bruna pälsen man kan tänka sig. Han hade också väldigt långa öron. När Mille blev rädd, så darrade hans öron som små löv i vinden. Mille bodde i en mysig håla under en stor, gammal ek.
En solig morgon hoppade Mille ut för att leta efter saftigt gräs. Solen värmde hans nos. Fåglarna sjöng glada sånger i träden. Plötsligt hörde Mille ett litet, tunt ljud. – Hjälp! Pep det från den stora bäcken.
Mille stannade tvärt. Hans öron började darra. Bäcken var stor och vattnet lät "burr-burr" när det rann över stenarna. Mille tyckte att vatten var lite läskigt. Men ljudet kom igen. – Snälla, hjälp mig!
Mille skuttade fram till kanten. Där, på en hal och våt sten mitt i vattnet, satt en liten gräshoppa. Gräshoppan var alldeles grön och glittrade som ett litet smycke. Men hon såg väldigt ledsen ut. – Jag heter Glimma, sa gräshoppan med darrig röst. Mina vingar har blivit blöta. Jag kan inte hoppa tillbaka till land.
Mille tittade på det kalla vattnet. Han tittade på sina egna små tassar. Han kände sig inte alls modig. Han kände sig mest som en liten, rädd kanin. Men så såg han hur Glimma grät små, små tårar. – Vänta där, Glimma! ropade Mille. Jag ska hjälpa dig.
Mille såg en gammal trädgren som låg i gräset. Den var lång och smal. Mille tog tag i grenen med sina tänder. Han drog och han sleit. Puh! Det var tungt. Han drog grenen hela vägen fram till bäcken.

Nu kom det svåra. Mille var tvungen att lägga grenen över vattnet så att den blev som en bro. Han blundade en kort sekund och tog ett djupt andetag. Sedan knuffade han grenen med all sin kraft. Plums! Ena änden landade precis vid Glimmas sten.
– Nu kan du gå på bron, Glimma! sa Mille uppmuntrande. Den lilla gräshoppan tassade försiktigt över grenen. Hela tiden hejade Mille på henne. När Glimma äntligen nådde det torra gräset, gjorde hon ett glädjeskutt. – Tack, modiga Mille! Du räddade mig, sa hon och strålade.
Mille slutade darra med öronen. Han kände sig varm och stolt i hela magen. Han förstod att man kan vara modig även om man är lite rädd först. Att hjälpa en vän är det allra bästa som finns.
Glimma viftade på sina små ben och flög upp på en blomma. Mille viftade på sin lilla svans. Sedan skuttade de tillsammans hemåt genom den mjuka mossan, medan solen gick ner bakom de stora träden. Allt var lugnt och tryggt i den magiska skogen.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
