Prinsessan Piffis Piffiga Prylverkstad
I ett slott med rosa torn bodde prinsessan Piffi. Piffi var inte som andra prinsessor. Hon tyckte inte om att sitta still och dricka te. Piffi älskade att skruva, hamra och bygga. Under hennes säng låg inte dammråttor, utan massor av kugghjul, muttrar och glittriga sladdar. Piffi var en uppfinnare.
En morgon vaknade Piffi av ett högt ljud. Det var kungen som skrek. - Nej, min krona är för tung! Jag får ont i nacken, klagade kungen. Piffi sprang till tronsalen. Kungen satt där och höll i sitt huvud. Den gyllene kronan var jättestor och vägde lika mycket som en hel hink med stenar. Piffi tittade noga. Hon kliade sig i huvudet och sa: - Pappa, jag ska fixa det! Jag behöver bara lite ballonger och en bit gummisnodd.
Piffi sprang till sin verkstad. Hon hämtade tre magiska molnballonger som alltid ville flyga uppåt. Hon satte fast dem inuti kronan med en osynlig tråd. - Prova nu, pappa! sa Piffi. Kungen satte på sig kronan. Då hände något kul. Kronan var så lätt att kungen nästan lyfte från golvet! - Titta, jag svävar! skrattade kungen och tog ett litet hopp. Tack, Piffi!
Piffi gick vidare ut i slottsparken. Där satt draken Doris. Doris var en snäll drake, men hon var ledsen. Hennes vingar var för små för att hon skulle kunna flyga högt. - Jag vill se molnen på nära håll, snyftade Doris och en liten eldslåga kom ur hennes näsa. - Gråt inte, Doris, sa Piffi och klappade drakens mjuka fjäll. Jag har en idé.

Piffi hämtade gamla lakan från tvättstugan och några långa pinnar av silver. Hon hamrade och sydde hela eftermiddagen. Till slut hade hon byggt ett par extravingar. De såg ut som vingarna på en jättestor, glittrig fjäril. Piffi spände fast dem på Doris rygg med mjuka band. - Prova att vifta nu, sa Piffi. Doris viftade på vingarna. De sa svish och svosh! Plötsligt lyfte Doris från gräset. Hon flög upp över tornen, förbi molnen och ända upp till solen. - Jag flyger! Jag flyger! ropade Doris och gjorde en glatt kullerbytta i luften.
När kvällen kom blev det mörkt i slottet. Den lilla hunden Ludde var mörkrädd. Han ville inte gå ut och kissa i den svarta trädgården. - Det är för läskigt, pep Ludde och gömde sig under en filt. Piffi bar upp Ludde i sin famn. - Vänta lite, lille vän. Jag ska uppfinna något till dig också.
Piffi tog fram en gammal ficklampa, lite lim och några självlysande stjärnor. Hon satte fast lampan på Luddes halsband så att den lyste precis framför hans tassar. Sedan satte hon små små lampor på hans skor. - Nu är du en vandrande stjärna, sa Piffi. Ludde tittade på sina lysande tassar. Han tyckte att de var så fina att han glömde bort att vara rädd. Han sprang ut i mörkret och lyste upp hela gräsmattan. Det såg ut som om en liten sol sprang omkring bland blommorna.

Piffi satte sig på trappan och pustade ut. Hon var trött men mycket nöjd. Det var roligt att uppfinna saker, men det allra bästa var att se sina vänner glada. Kungen svävade runt i slottet, Doris dansade bland stjärnorna och Ludde lyste i mörkret.
Då kom drottningen ut. Hon såg lite bekymrad ut. - Piffi, sa hon. Mina tofflor är så tråkiga. De bara går och går. Kan du inte göra dem lite roligare? Piffi log ett stort leende. Hennes ögon glittrade av nya idéer. - Självklart, mamma! Jag ska bara hämta mina musikaliska fjädrar och lite studsbolls-gummi.
Den natten drömde Piffi om nya maskiner. Hon drömde om cyklar som kunde cykla på regnbågar och skedar som sjöng när man åt gröt. För i Piffis värld var ingenting omöjligt. Man behövde bara lite fantasi, en hammare och ett varmt hjärta. Och så somnade den lilla uppfinnarprinsessan med en skiftnyckel i handen och ett leende på läpparna. Allt var precis som det skulle vara i det glittriga slottet.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
