Hoppa till innehållet
Spökhistoria4 minPassar 5–7 årSagor om rymden och stjärnorSagor om vänskap2026-09-04

Rutschkanans glada nattkompisar

Det var kväll. Månen såg ut som en stor, gul ost på himlen. Lille Olle tittade ut genom sitt fönster. Precis utanför hans hus låg den stora lekplatsen. På dagen var där fullt av barn som skrek och sprang. Men nu var det tyst. Eller var det verkligen det?

Olle tog på sig sina mjuka tofflor. Han smög ut i trädgården. Gräset kändes lite kallt mot hans fötter. Han gick fram till staketet vid lekplatsen. Plötsligt hörde han ett ljud. Gnek. Gnek. Gnek.

Det var gungan som rörde sig. Men ingen satt där. Gungan flög högt upp i luften helt av sig själv. Olle spärrade upp ögonen. Sedan hörde han ett litet skratt. Det lät som silverklockor som pinglade. Titta, titta! sa en röst.

Ur sandlådan steg något vitt fram. Det var litet och runt. Det såg ut som ett litet lakan, men det hade stora, snälla ögon. Det var ett litet spöke! Spöket hade en röd rosett på huvudet. Bredvid henne dök ett annat spöke upp. Han var lite kantig och bar en liten keps.

Hej, sa Olle tyst. Är ni spöken? Det lilla spöket med rosetten nickade. Jag heter Spök-Lisa, sa hon. Och det här är min bror, Spök-Bosse. Vi vågar bara leka när alla människor sover. Får jag leka med er? frågade Olle. Självklart! ropade Bosse och gjorde en volt i luften.

Olle klättrade över staketet. Sanden kändes mjuk. Bosse svävade fram till den stora rutschkanan. Den var gjord av metall och glänste i månskenet. Bosse satte sig längst upp. Han lyste lite svagt blått.

Illustration från Rutschkanans glada nattkompisar

Häng med, Olle! ropade Bosse. Olle klättrade upp för stegen. När han kom upp till toppen märkte han något konstigt. Rutschkanan var inte kall längre. Den kändes varm och alldeles mjuk, som om den var gjord av sockervadd. Ett, två, tre!

De åkte ner tillsammans. Swisch! Det kittlade i magen. Olle skrattade så han nästan ramlade av. När de landade i sanden studsade de som gummibollar. Boing, boing! Det här är den bästa lekplatsen i världen, sa Olle.

Lisa flög fram till gungbrädan. Hon satte sig på ena sidan. Olle satte sig på den andra. Men Lisa var så lätt att Olle stannade på marken. Då tog Bosse tag i Lisas sida och drog ner den. Sedan flög de upp och ner, upp och ner. Det kändes som om de red på moln.

Plötsligt hörde de ett ljud inifrån skogen. Det var en uggla som hoade. Ho-ho! Ho-ho! Spökena stannade upp. Solen är snart på väg, sa Lisa. Vi måste vila nu. Olle blev lite ledsen. Kommer ni tillbaka? Varje natt när månen är rund, lovade Bosse.

De tre vännerna gav varandra en stor kram. Spökena kändes som fluffiga kuddar. Olle smög tillbaka till sin säng. Han drog upp täcket till näsan. När han blundade kunde han fortfarande höra det svaga gneket från gungan. Han var inte rädd för mörkret längre. Han visste ju att hans nya vänner vaktade lekplatsen. Olle somnade med ett leende på läpparna.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn