Blåslampans Blåa Grottmys
Det var en gång en flicka som hette My. My hade röda stövlar och en varm jacka. Hon bodde nära ett högt, grått berg. I berget fanns en öppning. Det var en grotta. Grottan såg mörk ut. Den såg lite hemlig ut.
My stod utanför grottan. Vinden blåste mjukt. Svisch, sa vinden. Prassel, sa löven. My höll i sin lilla ficklampa. Hon ville titta in. Mamma och pappa sa alltid att man ska vara försiktig. Men My var en liten äventyrare.
Är det någon där inne? viskade My. Hennes röst studsade mot väggarna. Inne, inne, inne, svarade grottan. Det kallas eko. Det lät lite kusligt. My tog ett steg in. Marken var täckt av mjuk sand. Det luktade gammalt stenmjöl och lite sött, som bullar.
Plötsligt hörde hon ett ljud. Sniff, sniff. Sedan hördes ett annat ljud. Puff!
En liten blå rökpuff kom flygande från mörkret. My stannade. Hennes hjärta bankade lite snabbare. Dunk, dunk, dunk. Det var inte läskigt egentligen, men det var spännande. Hon tände sin ficklampa. Ljuset lyste på väggarna. Där såg hon skuggor. Skuggorna såg ut som stora monster. Men när My rörde på ficklampan såg hon att det bara var stenar.
Hallå? sa My igen. Vem puffar rök? Längst in i grottan lyste två små, gula prickar. Det var ögon. My blev stel. Men ögonen såg inte arga ut. De såg lite sömniga ut. Ögonen blinkade långsamt.

Ut från mörkret kom en liten varelse. Det var inte ett monster. Det var en drake! Draken var inte stor som ett hus. Den var liten som en hundvalp. Den var täckt av glittrande blå fjäll. På ryggen hade den små vingar som såg ut som genomskinliga löv.
Hej, sa My och log. Är du en drake? Draken nickade. Han öppnade munnen och sa: Grah! Men det lät inte som ett rytande. Det lät som en liten nysning. Draken hette Blåslampan. Han bodde i grottan helt själv. Blåslampan var ett spöke för dem som inte vågade gå in, men egentligen var han bara en drakpojke som gillade att sova.
Vill du leka? frågade My. Blåslampan viftade på sin spetsiga svans. Han hoppade fram till My. Han tog hennes ficklampa med sina små tassar. Han lyste på sin egen svans och skrattade. Det lät som små klockor som ringer.
Kom, viskade Blåslampan. Han kunde inte prata så bra, men My förstod ändå. De gick längre in i grottan. Nu var det inte mörkt och kallt längre. Blåslampan sprutade små, lila eldflammor i luften. De lyste upp hela grottan som färgade lampor på ett kalas. Det var magiskt. På väggarna fanns det målningar. Det var bilder på stjärnor, solar och andra drakar.
Titta, sa My och pekade. Det där liknar dig! Blåslampan gjorde en glad volt i luften. Han visade My sin säng. Den var gjord av mjuk mossa och glittriga stenar. Han hade också en samling av gamla skedar och vackra glasbitar som han hittat i skogen.
Det blev kväll. Det blev lite mörkt ute. I grottan var det varmt nu. Blåslampan lade sig ner på mossan. Han såg trött ut. My satte sig bredvid honom. Hon klappade hans mjuka huvud. Hans fjäll kändes svala och lena.

Jag måste gå hem snart, sa My. Mamma och pappa väntar. Blåslampan såg lite ledsen ut. Hans öron hängde ner. My tog upp något ur sin ficka. Det var en liten glaskula. Den var grön och glittrade. Här, sa hon. Du får denna. Så minns du mig.
Blåslampan blev jätteglad. Han tog kulan och lade den bland sina skedar. Sedan gjorde han något fint. Han blåste en liten, varm rökpuff som formade sig till ett hjärta framför My. Det var ett drak-tack.
My gick ut ur grottan. Den var inte läskig längre. Det var bara ett hem till en vän. När hon kom ut såg hon stjärnorna på himlen. De blinkade precis som drakens ögon.
Mamma! Pappa! ropade My när hon kom hem. Jag har träffat en ny vän i grottan. Han har blåa fjäll och äter inte barn, han samlar på skedar! Mamma och pappa skrattade och gav My en kram. De trodde att det var en saga. Men My visste bättre. Hon visste att i den mörka grottan fanns det mest glittriga av alla spöken.
Varje natt efter det tittade My ut genom sitt fönster mot berget. Ibland kunde hon se ett litet blått sken inifrån grottan. Då vinkade hon. Och djupt där inne, bland mossa och glaskulor, kröp en liten drake ihop och kände sig trygg. Snipp, snapp, snut, så var den magiska drak-sagan slut.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
