Den Glimmande Glasspegelns Fnissande Gäst
Det var natt i det lilla blå huset på kullen. Månen lyste rund och gul som en stor ost. Alla sov. Men lilla hunden Ludde var vaken. Hans öron guppade när han gick över det mjuka golvet. Tipp, tapp, tipp, tapp lät hans små tassar. Ludde var på väg till den stora garderoben i hallen. Där hängde en gammal spegel. Den hade en ram av guld som såg ut som snirkliga grenar.
I natt såg spegeln annorlunda ut. Den lyste med ett svagt, blått ljus. Ludde satte sig på mattan. Han tittade in i glaset. Där inne såg han sig själv. Men vänta nu! Spegel-Ludde gjorde inte samma sak som den vanliga Ludde. Den vanliga Ludde satt helt stilla. Men Ludde i spegeln blinkade med ena ögat. Sedan räckte han ut tungan. Ludde blev så förvånad att hans svans slutade vifta.
"Voff?" sa Ludde tyst.
Då hände något spännande. Spegeln började darra som en gelé. Små stjärnor hoppade ut från glaset och landade på golvet. Ludde sträckte fram en tass och rörde vid den blanka ytan. Den var inte kall och hård. Den var mjuk och varm, som en fluffig filt. Plötsligt tog Spegel-Ludde tag i Luddes tass och drog försiktigt. Vips, så ramlade Ludde in i spegeln!

Ludde landade på en mjuk kudde som smakade lite som vanilj. Rummet på andra sidan var precis som hallen, men allt var gjort av ljus och drömmar. Lamporna var små lysmaskar som dansade i taket. Väggarna var täckta av glittrande mossa som kittlade när man gick på den.
"Hej på dig!" sa Spegel-Ludde. Hans röst lät som små bjällror som ringde. "Vill du leka kurragömma bland molnen?"
Ludde skällde ett glatt ja. De sprang runt och lekte. De hoppade över stolar som var gjorda av sockervadd. Ibland dök det upp små spöken bakom hörnen. Men de var inte läskiga alls. De såg ut som flygande vita näsdukar med stora, snälla ögon. De fnissade när Ludde försökte fånga dem. Det var ett magiskt bus.
Spegel-Ludde tog fram en liten ask. I asken fanns det spegelkex. När Ludde åt ett kex kändes det som om han svävade en liten bit ovanför golvet. Det kittlade i magen. Hela världen inne i spegeln var fylld av varma färger och glada ljud. Men snart började Ludde gäspa. Hans ögonlock blev tunga som stora stenar.
"Det är dags att sova nu," viskade Spegel-Ludde och gav Ludde en mjuk kram.
Ludde klev tillbaka genom det mjuka glaset. Han landade på den vanliga mattan i den vanliga hallen. Spegeln slutade lysa och blev vanlig igen. Ludde lufsade tillbaka till sin korg. Han rullade ihop sig som en liten bulle. Han visste att hans spegelvän alltid fanns där. Han somnade med ett leende på nosen och drömde om flygande kex. Ute fortsatte månen att lysa på det lilla blå huset. Allt var lugnt, tryggt och alldeles underbart.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
