Flickan med Fena och de Randiga Skolväskorna
Långt nere under de glittrande vågorna bodde en liten sjöjungfru som hette Stella. Stella hade en glänsande rosa stjärt och hår som var blått som havet. Varje dag simmade hon ikapp med små silvriga fiskar. Hon samlade på fina snäckor och lekte kurragömma i den gröna tången. Men Stella hade en hemlighet. Hon ville inte bara simma. Hon ville gå i skolan.
Varje morgon när solen rann upp över vattenbrynet simmade Stella nära stranden. Där satt hon på en stor, platt sten och tittade upp mot kullen. På kullen låg en liten röd byggnad med vita knutar. Det var skolan. Stella såg stora barn och små barn gå dit. De bar på färgglada väskor på sina ryggar. De skrattade och deras skor klapprade mot asfalten.
- Åh, tänk om jag också kunde få sitta i en bänk, suckade Stella.
Men Stella hade ingen ryggsäck. Och hon hade inga skor. Hon hade ju sin stora, fina fena. En dag när hon satt på sin sten kom en krabba förbi. Det var Krille Krabba. Han hade stora ögon på skaft och rörde sig alltid i sidled.
- Varför ser du så ledsen ut, Stella? frågade Krille och viftade med sina klon.
- Jag vill gå i skolan, svarade Stella. Jag vill lära mig att rita bokstäver och lyssna på sagor. Men jag kan inte gå på land. Mina fenor torkar om jag är uppe för länge.
Krille Krabba tänkte så det knakade i skalet. Han ville hjälpa sin vän. - Vi kan fråga havets visa uggla! sa han. - Men ugglor bor väl inte i havet? sa Stella och skrattade lite. - Jo, bläckfisken Bläck-Bertil är nästan som en uggla. Han vet allt!

De simmade djupt ner till en grotta fylld med sjunkna skatter. Där bodde Bläck-Bertil. Han hade åtta armar och bar stora glasögon på näsan. Han läste i en bok gjord av vattentåliga blad.
- Hallå Bertil! ropade Stella. Hur kan en sjöjungfru sitta i ett klassrum?
Bläck-Bertil tittade upp och log. Han visste precis vad de behövde. Han letade i sina hyllor och tog fram en gammal, magisk flaska. - Det här är bubbel-gelé, sa han. Om du smörjer din fena med detta kan du vara på land hela dagen utan att den blir torr. Men du behöver fortfarande något att åka i.
Krille Krabba fick en lysande idé. Han hämtade en gammal skottkärra som någon tappat från en båt för länge sedan. Den var målad i gult och blått. De fyllde skottkärran med mjuk, blöt mossa och fint vatten.
- Här kan du sitta, Stella! sa Krille. Jag och mina krabbkompisar kan skjuta dig hela vägen upp till kullen.
Nästa morgon var det dags. Stella var så pirrig i magen att det kändes som små bubblor. Hon smörjde in sin runda fena med det magiska geléet. Hon satte sig i den mjuka skottkärran. Runt axlarna hade hon en ryggsäck som hon flätat av starkt sjögräs. I väskan fanns en vacker pärla till fröken.
Krille och tio andra små krabbor tog tag i skottkärrans handtag. - Ett, två, tre, skjut! ropade de.
Skottkärran rullade fram över sanden. Den rullade över det gröna gräset. Det kittlade under hjulen. Snart var de framme vid skolgården. Alla barnen stannade upp och tittade. De hade aldrig sett en skottkärra fylld med vatten och en sjöjungfru förut.
Ut kom fröken. Hon hette sanna och hade ett varmt leende. - Men god morgon! sa fröken Sanna. Har vi fått en ny elev idag?
- Ja, sa Stella lite blygt. Jag heter Stella och jag vill jättegärna lära mig att skriva.

Barnen i klassen blev jätteglada. De hjälpte Stella att parkera sin skottkärra precis bredvid ett av de stora fönstren. Därifrån såg hon havet, men inne i klassrummet såg hon den vita tavlan och alla färgpennorna.
Under lektionen fick Stella lära sig bokstaven S. S som i sol, s som i skola och s som i Stella. Hon ritade en bild av sin familj djupt nere i blået. Hon använde en rosa penna som glittrade.
Vid lunchtid delade barnen med sig av sina äpplen. Stella gav dem små bitar av torkat sjögräs som smakade salt och gott. Alla ville sitta nära Stella. De tyckte hennes fena var det finaste de sett. Den skimrade i regnbågens alla färger när ljuset föll på den.
- Vet ni, sa en liten pojke som hette Olle. Det är tur att du kom hit, Stella. Vi har aldrig haft någon som kan berätta så bra om valar och hajar förut.
Stella kände sig så lycklig. Hon insåg att även om hon var annorlunda, så passade hon in precis som hon var. Hon behövde inga ben för att kunna läsa. Hon behövde bara lite mod och goda vänner som hjälpte henne på traven.
När skolan var slut för dagen rullade Krille Krabba och hans vänner fram skottkärran igen. - Nu bär det av hemåt, ropade Krille. - Hejdå Stella! Vi ses imorgon! ropade alla barnen och vinkade.
Stella vinkade tillbaka med hela sin hand och ett stort hopp med sin fena så att det skvätte lite magiskt vatten på skolgården. När hon kom ner i havet igen berättade hon allt för sina fiskvänner. Hon visade sin nya teckning och sin fina ryggsäck.
Nu visste Stella att man kan bli precis vad man vill. Man kan vara en prinsessa av havet och en flitig elev på samma gång. Varje morgon, när klockan ringer i det röda huset, står Krille Krabba redo vid stranden. För nu börjar Stellas nya äventyr – ett äventyr fyllt av suddgummin, nya vänner och massor av spännande sagor. Och flaskan med bubbel-gelé? Den står alltid redo på Bläck-Bertils hylla, ifall någon annan i havet också vill lära sig att räkna till tio.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
