Hoppa till innehållet
Spökhistoria4 minPassar 5–7 årSagor om djur2026-07-30

Häxan Huldas Lila Kvast och Kattens Knasiga Kalas

Det var en gång en liten häxa som hette Hulda. Hulda var inte en läskig häxa. Hon var en snäll häxa med en rund näsa och en lila hatt. Hulda bodde i ett litet hus som såg ut som en tekanna. Taket var rött och skorstenen puffade ut moln som luktade vaniljbulle.

I huset bodde också katten Svansen. Svansen var en svart katt med vita tassar. Han såg ut som om han bar små sockor hela dagen. Svansen älskade att spinna högt. Det lät som en liten traktor som arbetade i köket.

En kväll tittade Hulda ut genom fönstret. Månen var stor och gul som en ostskiva. – Titta Svansen! sa Hulda och klappade katten bakom örat. Det är dags för den stora spökfesten i skogen.

Hulda tog fram sin kvast. Kvasten var gjord av björkris och hade ett glittrigt skaft. Den hette Kvast-Kalle. Men Kvast-Kalle var lite busig ikväll. När Hulda försökte sätta sig på honom hoppade han undan. – Hoho! skrattade Hulda. Inte busa nu, Kalle. Vi har bråttom!

Svansen hoppade upp och satte sig längst bak på kvasten. Han höll i sig med sina små klor. Hulda satte sig längst fram. – Nu kör vi! ropade Hulda och viftade med sitt trollspö.

Kvasten flög upp i luften. Det kittlade i magen på Hulda. Swish, sa det när de flög förbi träden. Träden såg ut som stora, mjuka jättar som vinkade med sina grenar. Mörker kan vara lite läskigt, men Hulda tände en liten stjärna på toppen av sin hatt. Då blev allt ljust och tryggt.

Plötsligt började det prassla i luften. Små spöken flög förbi. De såg ut som vita lakan som dansade. – Bu! sa ett litet spöke och fnittrade. – Bu på dig själv! svarade Svansen och viftade med svansen.

Illustration från Häxan Huldas Lila Kvast och Kattens Knasiga Kalas

De landade på en mjuk mossa i skogen. Där fanns det långbord med massor av gott. Det fanns spindelvävskakor som smakade socker och grönt bus-saft som bubblade i glasen. Hulda hälsade på sina vänner. Alla skrattade och dansade i månskenet.

Men vänta, var var Svansen? Hulda tittade sig omkring. Hon såg en stor, gammal ek. Bakom stammen hördes ett konstigt ljud. Knaster, knaster, prassel. Hulda blev lite pirrig. Var det ett farligt monster? Hon smög fram på tå. Hennes lila skor gav ifrån sig små ljud i gräset.

När hon tittade bakom trädet fick hon se något roligt. Där satt Svansen tillsammans med tre små, vita spöken. De satt i en ring och delade på en skål med vispgrädde. – Mjau, sa Svansen och slickade sig om nosen. Spökena såg så glada ut. De lyste svagt i mörkret.

– Åh, ni har kalas! sa Hulda och satte sig ner med dem. De firade hela natten lång. När solen började titta fram kände sig Hulda och Svansen trötta. Kvast-Kalle flög dem sakta hem till tekanna-huset. Hulda stoppade om Svansen i hans lilla korg. Kvasten ställde hon i svalen.

– God natt, lilla spökvän, viskade Hulda och somnade under sitt täcke. Ute i skogen sov de små spökena också, mätta på grädde och glada i magen. Allt var lugnt, tyst och alldeles underbart.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn