Kantarell-Kinas Gungande Gummistövelpromenad på Färgbron
Det hade precis slutat regna i den stora skogen. Solen tittade fram bakom ett fluffigt, grått moln. Luften doftade friskt av blöt mossa och äventyr. I sin lilla stubbe satt Kantarell-Kina. Kina var en liten mus med stora, runda öron och en nos som alltid darrade när hon var nyfiken.
Idag var Kina extra glad. Hon drog på sig sina klargula gummistövlar. De sa "plopp-plopp" när hon gick. Ute i gräset glittrade vattendropparna som små diamanter. Kina tittade upp mot himlen. Där såg hon något fantastiskt. En jättestor bro av färger sträckte sig från det glittriga vattenfallet ända upp till de vita molnen.
– En regnbåge! pep Kina och klappade sina små tassar. – Undrar om den känns som den ser ut?
Kina sprang så fort hennes små ben bar henne. Hon sprang förbi ekorren Kurre som samlade kottar. – Vart ska du, Kina? frågade Kurre och viftade med sin yviga svans. – Jag ska gå på färgen! svarade Kina och pekade uppåt. Kurre skrattade så han nästan tappade en kotte. – Man kan inte gå på en regnbåge, Kina. Den är bara gjord av ljus och vatten. Man trillar rakt igenom!
Men Kina gav sig inte. Hon kom fram till foten av regnbågen. Den började precis vid en stor, platt sten. Kina satte försiktigt ut sin ena gula gummistövel. Hon förväntade sig att foten skulle sjunka ner, men vet du vad som hände? Stöveln landade mjukt. Det kändes precis som att trampa på en jättestor, luftig marshmallow.

Kina tog ett steg till. Sen ett till. Hon var uppe på regnbågen! Den röda färgen kändes varm under fötterna, nästan som en solig filt. Kina började gå uppåt. När hon kom till den orangea delen kittlade det i tårna. Det doftade apelsin och sommar.
– Kom igen, Kurre! ropade Kina ner till marken. Ekorren tittade upp med stora ögon. Han klättrade snabbt upp i en tall och hoppade ut på den gula färgen. – Oj! Det gungar ju! ropade Kurre. – Det är som en studsmatta!
Tillsammans började de vandra högre och högre. Den gröna färgen doftade som nyklippt gräs. Den blå kändes sval och skön, som att doppa tårna i en bäck en varm dag. Högst upp på toppen av färgbron stannade de. De kunde se hela skogen under sig. Träden såg ut som små gröna bollar och bäcken liknade en silvrig tråd.
– Titta, där är molnen! sa Kina och sträckte ut handen. De vita molnen seglade förbi som stora tuggummin. Kina plockade en liten bit av ett moln. Det var sött och smakade precis som fluffigt socker.
Plötsligt började regnbågen att darra lite lätt. Solen var på väg att gå ner bakom bergen. – Vi måste skynda oss ner innan färgerna tar slut för idag, sa Kurre. De satte sig ner på den lila färgen, som var den sista randen på bron. Lila kändes mjukt som sammet. – Håll i dig! ropade Kina.
De åkte rutschkana hela vägen ner! Svisch, sa det i magen. Det pirrade så mycket att de båda två började fnissa. De landade mjukt i en hög med löv precis utanför Kinas stubbe. Regnbågen bleknade sakta bort tills bara den vanliga, stjärnklara kvällshimlen var kvar.
– Tack för promenaden, Kina, sa Kurre och gäspade. – Jag trodde aldrig att man kunde gå på en regnbåge. – Man kan göra allt om man bara vågar prova, svarade Kina och drog av sig sina gula gummistövlar.
Kina gick in i sin varma stubbe. Hon kröp ner under sitt täcke av mjuk mossa. Innan hon somnade tänkte hon på den gula färgen som kändes som solsken och den lila färgen som kändes som en kram. Nu visste hon hemligheten. Regnbågar är till för att gå på, så länge man har ett nyfiket hjärta och kanske ett par riktigt bra gummistövlar.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
