Kapten Kex och det självlysande saftskeppet
Månen lyste stor och rund över havet. Den lilla hunden Buster satt på bryggan och viftade på svansen. Det var natt och alldeles tyst. Plötsligt hördes ett svagt ljud över vattnet. Plask, plask, plask.
Ur dimman kom ett skepp fram. Men det var inget vanligt skepp. Hela båten lyste med ett mjukt, blått ljus. Seglen såg ut att vara gjorda av glittrigt silverpapper. Skeppet gled ljudlöst genom vågorna.
- Hej där! ropade en glad röst.
Uppe på däck stod Kapten Kex. Han var ett litet spöke som såg ut som ett fluffigt, vitt moln. Han hade en stor pirathatt på huvudet och en träsked i handen. Kapten Kex vinkade med sin genomskinliga hand.
- Vill du komma upp och smaka på min magiska saft? frågade Kapten Kex.
Buster skällde glatt och tog ett skutt. Han landade mjukt på det lysande däcket. Det kändes som att gå på en varm och mjuk kudde. Skeppet luktade nybakade bullar och saltvatten.

- Titta här, sa Kapten Kex och pekade på en stor tunna.
I tunnan fanns rosa saft som bubblade av små stjärnor. När Buster drack lite blev hans tassar alldeles prickiga och började lysa i mörkret. Buster fnissade så att öronen fladdrade. Det var det roligaste han varit med om.
De seglade runt den lilla ön. Kapten Kex berättade att skeppet var byggt av gamla drömmar och månsken. Det fanns inga läskiga monster här, bara snälla spökfiskar som hoppade i vattnet. Fiskarna glittrade som små lampor under ytan.
När morgonljuset började synas blev skeppet svagare. Kapten Kex gav Buster en stor kram. Kramen kändes som en sval vindpust mot pälsen.
- Nu måste vi sova, viskade spöket. Men vi ses nästa gång månen är rund.
Buster hoppade tillbaka till sin brygga. Han tittade på sina tassar. De lyste fortfarande lite grann. Han gick hem till sin varma korg, rullade ihop sig och somnade gott med ett tryggt litet voff.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
