Hoppa till innehållet
Saga7 minPassar 3–7 årSagor om vänskap2026-07-14

Lill-Prassels Resa bland de Silvriga Riddarrustningarna

Det var en gång en mycket liten mus som hette Lill-Prassel. Lill-Prassel bodde i ett jättestort slott. Slottet var gjort av grå sten. Det var så stort att taket nästan nuddade molnen. För en liten mus kändes varje trappsteg som ett högt berg och varje dörr som en jättestor mur.

Lill-Prassel var en modig liten mus. Han hade en röd, stickad halsduk som hans mormor hade gjort. Den var mjuk och luktade lite grann som varm mjölk. Varje morgon knöt han halsduken runt halsen och gav sig ut på äventyr i de långa korridorerna.

I det stora slottet fanns det massor av spännande saker. Det fanns mattor som var så mjuka att man sjönk ner som i mossa. Det fanns gardiner som hängde från de höga fönstren ända ner till golvet. Lill-Prassel älskade att klättra i gardinerna. Det kittlades i magen när han gungade fram och tillbaka.

En dag bestämde sig Lill-Prassel för att utforska den stora riddarsalen. Han hade hört att det fanns riddare där. Riddare av silver som aldrig rörde sig. Han trippade försiktigt över det kalla stengolvet. Tick, tack, lät hans små klor. Det ekade i den stora salen.

Där stod de. Stora, glänsande rustningar. De var gjorda av järn och silver. De såg lite läskiga ut först, men Lill-Prassel såg att de log. Solens strålar lyste in genom fönstren och fick rustningarna att glittra som om de var täckta av magiskt damm.

Lill-Prassel hittade en rustning som stod längst in i ett hörn. Den var inte lika stor som de andra. Vid rustningens fot låg något mjukt. Det var en glömd vante av blå ull. – Åh, vilken perfekt säng! pep Lill-Prassel glatt.

Illustration från Lill-Prassels Resa bland de Silvriga Riddarrustningarna

Han kröp in i vanten. Den var varm och skön. Men just som han skulle stänga sina små ögon hörde han ett ljud. Det var ett svagt snörvlande. Det lät som om någon var ledsen.

Lill-Prassel tittade ut ur vanten. Han såg sig omkring. Där, bakom en stor blomkruka, satt en annan liten varelse. Det var inte en mus. Det var en liten, liten drake. Draken var ljusgrön och hade vingar som såg ut som små löv. Men draken grät. Små, pyttesmå rökpuffar kom ut ur hans näsa när han snyftade.

– Hej, sa Lill-Prassel med sin mjuka röst. Varför är du ledsen? Draken hoppade till av förvåning. Han tittade på Lill-Prassel med sina stora, gula ögon. – Jag heter Grönis, sa draken. Jag är borttappad. Slottet är så stort och jag hittar inte min mamma. – Jag vet hur det känns, sa Lill-Prassel. Slottet är jättestort när man är liten. Men jag kan hjälpa dig. Jag känner till alla hemliga gångar och mjuka gömställen.

Grönis torkade en tår med sin lilla tass. – Vill du verkligen det? – Självklart! Vi kan vara vänner, sa Lill-Prassel och log.

De två vännerna började gå tillsammans. Lill-Prassel gick först med sin röda halsduk fladdrande. Grönis gick bakom och tog försiktiga steg. De gick genom det stora köket där det luktade nybakat bröd. De smög under det långa bordet i matsalen där kungen och drottningen brukade äta.

Plötsligt hörde de ett djupt muller. Det lät som åska, fast inifrån slottet. – Vad är det? frågade Grönis och gömde sig bakom Lill-Prassel. – Det är bara kungen som snarkar i sin stora säng, skrattade Lill-Prassel. Kom så tittar vi!

De klättrade uppför en hemlig trappa inne i väggen. Det var en trappa som bara möss kände till. När de kom upp till översta våningen såg de en glipa under en dörr. Där inne fanns det ett rum som var helt fyllt av mjuka kuddar och gyllene skatter. Mitt i rummet låg en stor, grön drake. Det var Grönis mamma! Hon sov så gott att hela golvet skakade lite varje gång hon andades.

– Mamma! ropade Grönis och sprang fram. Mamma drake vaknade och öppnade sina snälla ögon. Hon blev så glad att se sin lilla unge att hon gav ifrån sig ett glatt litet sprut av gnistor. Gnistorna dansade i luften som små guldstjärnor.

Lill-Prassel stod kvar vid dörren. Han var glad för sin nya vän, men han kände sig lite ensam igen. Men då sträckte mamma drake ut sin stora tass och lyfte försiktigt upp Lill-Prassel. Hon satte honom på sin mjuka rygg, precis bredvid Grönis.

Illustration från Lill-Prassels Resa bland de Silvriga Riddarrustningarna

– Tack för att du hjälpte min son, sa mamma drake. Hädanefter är du alltid välkommen här. Du behöver aldrig vara rädd i det stora slottet mer.

Den natten sov Lill-Prassel inte i en kall springa i väggen. Han sov på en mjuk kudde av sammet, varmt inbäddad mellan två drakar. Han insåg att även om man är en liten mus i ett jättestort slott, så blir allting lagom stort när man har vänner som bryr sig om en.

Slottet var inte längre bara kall sten och höga väggar. Det var ett hem fyllt av äventyr, varma vantar och nya vänner. Lill-Prassel kramade sin röda halsduk, slöt ögonen och somnade med ett lyckligt litet piiip. Ute i natten lyste månen över slottets torn, och allt var lugnt och stilla.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler sagor för barn