Pannkakshuset som nös vidfulla moln
Det fanns en gång en liten björn som hette Bruno. Bruno hade en blå jacka och mycket mjuka tassar. Han bodde i kanten av den stora skogen. Mitt i skogen fanns en hög kulle. På toppen av kullen stod ett gammalt hus.
Alla djuren i skogen sa att huset var ett spökhus. - Det låter "huuuu" därifrån, sa den lilla musen. - Det skakar i väggarna, sa haren och darrade med öronen.
En kväll tittade Bruno upp mot kullen. Månen lyste rund och gul. Huset såg mörkt ut. Fönstren såg ut som stora, tomma ögon. Men Bruno var hungrig. Han tyckte att det luktade något gott från kullen. Det luktade inte läskigt. Det luktade nystekta pannkakor.
Bruno började gå. Han gick uppför den slingrande stigen. Gräset kittlade honom på benen. Snart stod han framför den stora dörren. Huset var byggt av mörkt trä. Plötsligt hördes ett ljud. - Atchooo! lät det. Hela huset skakade så att takpannorna hoppade. Bruno blev lite rädd. Han gömde sig bakom en buske. Då öppnades dörren av sig själv.
Inne i huset lyste ett mjukt, rosa sken. Bruno glömde att vara rädd och smög in. Det fanns inga monster där. Det fanns inga arga spöken. Istället såg han flyvande stekpannor. Stekpannorna dansade i luften. De vände pannkakor helt själva.

- Hej? sa Bruno med tyst röst. Ett litet, vitt lakan svävade fram. Det hade små, glada ögon broderade med blå tråd. - Hej på dig! Pep det lilla spöket. Jag heter Ludde. Förlåt att huset nyser. Det är så mycket mjöl i luften.
Bruno skrattade. - Är det du som gör pannkakor? frågade han. - Ja, sa Ludde. Huset är mitt trygga hem. Men det är lite ensamt här på kullen. Vill du smaka? Bruno satte sig på en mjuk stol. Stolen kramade honom lite. Den var gjord av puffig sammet. Ludde serverade pannkakor med massor av sylt.
- Varför låter det "huuuu" här? undrade Bruno medan han åt. - Det är bara vinden som spelar flöjt i skorstenen, förklarade Ludde. Huset älskar musik. Ludde visade hur han kunde göra figurer av molnen som kom ur skorstenen. Han gjorde en moln-hund och en moln-bil.
Huset var inte ett läskigt spökhus. Det var ett magiskt pannkakshus. Det skakade bara när det skrattade eller nös. Väggarna var varma och sängen på övervåningen kändes som en stor marshmallow.
När Bruno var mätt och belåten fick han en glittrande lykta av Ludde. - Kom snart tillbaka, sa det lilla spöket och vinkade med en snibbe av sitt lakan. Bruno lovade att komma tillbaka nästa dag. Han tog med sig hunden och haren också. Nu visste de att huset på kullen var det bästa stället i hela världen.
När Bruno kom hem till sin mjuka säng somnade han direkt. Han drömde om flygande pannkakor och sin nya, vita vän. Ovanför skogen lyste månen, och huset på kullen nös en sista gång innan det också somnade gott. Allt var lugnt och tryggt.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
