Pedal-Pelles Pärlemorskimrande Pussresor i Skyn
Det var en gång en liten kille som hette Olle. Olle bodde i ett rött hus med vita knutar. Bakom huset fanns ett gammalt garage som doftade av gammalt trä och cykelolja. Olle älskade att gå dit för att titta på alla spännande saker. En dag hittade han något längst in under en stor, dammig filt.
Olle drog i filten. Swoosh! sa det, och dammet dansade i solstrålarna som kom in genom det lilla fönstret. Där stod den. En cykel. Men det var inte vilken cykel som helst. Den var målad i alla regnbågens färger och på styret satt en ringklocka som glittrade likt en diamant. Det mest märkliga var att på sidorna av hjulen satt små, mjuka vingar.
- Hej på dig, lilla cykel, viskade Olle och drog med fingret över sadeln. Sadeln kändes mjuk som en varm kattunge.
Plötsligt hördes ett litet ljud. Ring-ring! Ringklockan plingade helt av sig själv. Cykeln liksom skakade på sig, som om den precis hade vaknat från en lång vila. Olle satte sig försiktigt på sadeln. Han satte fötterna på pedalerna.
- Ska vi se om du kan rulla? frågade Olle.
Han trampade till. Först rullade cykeln sakta över garagegolvet. Men så fort de kom ut i det gröna gräset hände något magiskt. Vingarna på sidorna började fladdra. De fladdrade snabbare och snabbare. Olle kände hur det pirrade i magen. Cykelns hjul lämnade marken.
- Titta! Jag flyger! ropade Olle och skrattade så det bubblade i bröstet.
De steg högre och högre. Trädgården blev liten som en leksak. Träden såg ut som gröna små bollar och huset såg ut som en liten sockerbit. Olle styrde cykeln mot de stora, vita molnen. De såg så mjuka ut, nästan som sockervadd.

Vid det närmaste molnet satt en liten fågel med blå fjädrar. Fågeln hette Pip. Pip tittade med stora ögon på Olle och hans flygande cykel.
- Var är du på väg? kvittrade Pip och flög en cirkel runt styret.
- Jag vet inte, svarade Olle. Min cykel får bestämma!
- Då måste ni hälsa på Molnmackan! sa Pip. Han bor i det stora molnet som ser ut som en nallebjörn.
Olle trampade på. Det var lätt att trampa, precis som om vinden hjälpte till att skjuta på bakifrån. Cykeln flög smidigt genom den blå luften. Snart nådde de molnet som såg ut som en nalle. Där var det alldeles fluffigt och tyst. Det kändes svalt mot kinderna, som att åka genom en sprayflaska med vatten.
Plötsligt landade cykelhjulen på molnet. Det kändes inte alls hårt, utan som att studsa i en jättestor säng. I mitten av molnet satt en liten gubbe med en hatt gjord av silvertråd. Han höll på att baka små runda bullar av rent solsken.
- Välkomna till Molnköket! sa gubben och log. Jag är Molnmackan. Vill ni smaka på en solbulle?
Olle tog en bulle. Den smakade som varm choklad och jordgubbar på samma gång. Den flygande cykeln fick också en liten bit, och då började ringklockan glittra ännu mer.
- Tack så mycket, Molnmackan! sa Olle. Det här är den bästa cykelturen jag någonsin varit på.
- Glöm inte att vara rädd om vingarna, sa Molnmackan vänligt. Så länge du är snäll och har roligt kommer de alltid att bära dig.
Olle vinkade hejdå och trampade vidare. Nu styrde de mot ett ställe där himlen var lila och rosa. Där fanns det inga fåglar, utan istället flög små, glödande lyktor omkring. De såg ut som små stjärnor som tagit ledigt för att leka. Olle sträckte ut handen och en liten lykta landade en kort stund i hans handflata. Den var alldeles ljummen och kittlades lite.
- Hej lilla stjärna, viskade Olle.
Lyktan blinkade till svar och flög sedan upp till sina vänner igen. Men kvällen började närma sig. Solen började gå ner bakom bergen långt borta. Himlen blev röd som lingonsaft. Olle kände att han var lite trött i benen.
- Nu får vi nog åka hemåt, sa han till cykeln.

Cykeln verkade förstå. Den vände nosen neråt. Olle behövde inte ens styra. Det kändes som att glida nerför en jättelång rutschkana. Vinden susade i öronen och Olle såg sitt lilla röda hus igen. Garageporten stod öppen och väntade.
Cykeln landade mjukt på gräsmattan. Hjulen rullade tyst sista biten in i det svala garaget. Olle klev av. Han var lite darrig i benen, men väldigt glad. Han klappade cykeln på sadeln.
- Tack för idag, Pedal-Pelle, sa Olle. Han hade bestämt att cykeln skulle heta så.
Ringklockan gav ifrån sig ett sista litet "pling". Olle drog försiktigt tillbaka filten över cykeln så att den fick sova ifred. Vingarna vek ihop sig och försvann nästan in i hjulen.
Olle gick in i huset. Mamma stod i köket och stekte pannkakor. Det luktade underbart.
- Var har du varit, Olle? frågade mamma och gav honom en kram.
- Jag har varit uppe bland molnen och ätit solbullar med en gubbe som heter Molnmackan, svarade Olle.
Mamma skrattade och rufsa honom i håret. - Vilken härlig fantasi du har, sa hon.
Olle bara log för sig själv. Han visste sanningen. När han senare på kvällen låg i sin säng och tittade ut genom fönstret, såg han en liten lykta blinka uppe i himlen. Det var en av hans nya vänner. Han visste att Pedal-Pelle stod nere i garaget och väntade på nästa äventyr. Oavsett om det var till månen eller till den högsta talltoppen, så skulle de flyga tillsammans igen.
Och med den varma tanken somnade Olle, med ett litet leende på läpparna, redo att drömma om mer magi. För när man har en flygande cykel och ett snällt hjärta, är hela världen full av äventyr.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
