Snabel-Berra och det Pyttelilla Prasslet i Gräset
Det var en gång en elefant som hette Berra. Berra var väldigt stor. Han hade öron stora som segel och en snabel som kunde nå ända upp till de högsta träden. Berra bodde på den stora, mjuka savannen där gräset alltid doftade av solsken. Men Berra hade en hemlighet. Trots att han var nästan lika stor som ett litet hus, var han rädd för något väldigt litet. Berra var livrädd för möss.
När Berra hörde ett litet "pip" stannade hans hjärta nästan. När han såg något grått flimra förbi i ögonvrån, hoppade han upp på en sten. Han trodde att möss ville bita honom i tårna eller klättra upp i hans snabel.
En solig tisdag var Berra ute och gick en promenad. Han viftade glatt med sin svans. Plötsligt hörde han ett prassel från en stor hög med löv. Prassel, prassel, prassel.
Berra stannade tvärt. Hans stora öron darrade. "Åh nej", viskade Berra för sig själv. "Tänk om det är ett monster? Eller ännu värre... en mus!"
Upp ur lövhögen tittade en liten nos. Sedan två små öron. Och till sist två glittriga ögon som såg ut som små svarta bär. Det var Mimmi. Mimmi var den minsta musen i hela skogen. Hon bar en liten röd halsduk som hennes mormor hade stickat.
"Hjälp!" ropade Berra. Han försökte klättra upp i ett akacieträd, men han var alldeles för tung. Grenarna knakade. "Vänta lite!" pep Mimmi med en röst som lät som en liten klocka. "Varför skriker du, stora kille?"
Berra tittade ner med ett öga öppet. "Du är en mus", stammade han. "Du kommer att bita mig i min snabel!"
Mimmi började skratta så att hon satte sig omkull i gräset. Hennes lilla mage guppade upp och ner. "Bita dig? Jag kan knappt bita igenom ett skalat pumpafrö! Jag letar bara efter mina borttappade blåbär."

Berra slutade skaka. Han tittade noga på Mimmi. Hon såg inte särskilt farlig ut. Hon såg faktiskt ganska söt ut. "Letar du efter blåbär?" frågade Berra. "Jag vet var de största bären växer."
Berra sträckte ut sin långa snabel. Han var fortfarande lite pirrig i magen, men han ville vara snäll. Han plockade en stor klase med mörkblå bär från en buske högt upp. Han lade dem försiktigt på marken framför Mimmi.
"Tack så jättemycket!" sa Mimmi och tog en stor tugga. "Vill du följa med hem till mig på fika? Jag bor i det gamla ihåliga trädet där borta."
Berra tyckte det lät spännande. De gick tillsammans över savannen. Berra tog stora, tunga steg. Dunk, dunk, dunk. Mimmi tog små, snabba steg. Tripp, trapp, tripp.
När de kom fram till Mimmis hus insåg Berra att han var alldeles för stor för att gå in. Men Mimmi var finurlig. Hon bar ut sitt lilla bord och två små koppar gjorda av ekollonhattar. Hon ställde dem på en flat sten.
"Här kan vi sitta", sa Mimmi. Berra satte sig försiktigt på marken. Han använde sin snabel för att dricka blomsaft ur den lilla koppen. Det smakade sött och gott.
"Vet du, Mimmi", sa Berra efter en stund. "Jag har alltid varit rädd för möss för att jag trodde ni var elaka. Men du är ju jättesnäll."
Mimmi nickade och rättade till sin halsduk. "Och jag trodde att elefanter var dumma för att de är så stora att de trampar på allt. Men du är ju jätteförsiktig."
De satt där länge och pratade. Solen började gå ner och himlen blev alldeles rosa och lila. Berra kände sig varm inuti. Han var inte längre rädd. Han insåg att man inte behöver vara rädd för det som är annorlunda. Man behöver bara lära känna varandra först.

När det blev natt och stjärnorna började tindra, vinkade Berra hejdå till sin nya vän. "Ska vi ses imorgon igen?" frågade han. "Självklart", svarade Mimmi. "Jag kan lära dig att hitta de bästa gömställena i gräset!"
Berra gick hemåt under månskenet. Han var fortfarande stor, och Mimmi var fortfarande liten, men i deras hjärtan var de precis lika stora vänner. Berra somnade gott den natten. Han drömde inte om läskiga monster eller bitande möss. Han drömde om blåbär, blomsaft och en liten röd halsduk.
Och sedan den dagen var Berra aldrig mer rädd för prassel i gräset. För varje gång han hörde ett "pip", visste han att det bara var en ny vän som ville säga hej.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
