Varulven Viggos Prassliga Morotsmåne
Det var natt i den Djupa Skogen. Månen var rund och stor som en jättelik pannkaka. På en mjuk mosstuva satt en liten varelse. Det var varulven Viggo. Viggo hade lurvig, grå päls och stora, spetsiga öron. Hans klor var långa, men han använde dem bara för att skala apelsiner.
I natt var det fullmåne. Alla stora varulvar ylade mot himlen. - Aooouuu! skrek de. De letade efter köttiga ben och tunga grytor.
Men Viggo ville inte ha kött. Han tyckte att köttbullar luktade konstigt. Han tyckte att skinka var alldeles för salt. Viggo var nämligen en vegetarian. Hans mage kurrade, men inte efter korv. Den kurrade efter något krispigt.
Viggo tassade tyst fram över de torra löven. Prassel, prassel lät det under hans tassar. Han kom fram till en liten glänta. Där bodde haren Hopsa. Hopsa hade en alldeles egen grönsaksland.
- Hej Hopsa, viskade Viggo och rörde försiktigt på sina stora öron. Är du vaken?
Hopsa tittade ut från sitt hål. Hon darrade lite på nosen. Viggo såg ju ganska läskig ut med sina stora tänder. - Ska du äta upp mig nu? frågade Hopsa med darrig röst.
Viggo skrattade så att hans vassa tänder glänste i månljuset. - Nej, nej! Jag vill inte äta harar. Jag är jättehungrig på något orange och smaskigt. Har du en morot?
Hopsa blev glad. Hon hoppade fram och drog upp en stor, fin morot ur jorden. Den var täckt av lite svart jord, men Viggo borstade av den med sin mjuka svans.

Klipp, klapp, krasch! Viggo tog ett stort bett. - Åh, vad gott! sa Viggo. Den är så knaprig att det låter som musik i hela huvudet.
De satt tillsammans i det silvriga gräset. Viggo bjöd på en bit gurka som han hade i sin lilla ryggsäck. De tuggade och tuggade. Det lät "knapertydligt" i den tysta natten.
Plötsligt hördes ett djupt muller. Det var pappa Varulv som letade efter Viggo. Hans stora skugga föll över gläntan. Hopsa gömde sig bakom Viggos lurviga ben.
- Viggo! dundrade pappa Varulv. Varför ylar du inte? Varför jagar du inte skogens mat?
Viggo stod rak i ryggen. Han höll hårt i sin halva morot. - Pappa, jag gillar inte att jaga, sa Viggo snällt. Jag vill hellre odla. Titta vad gott!
Viggo räckte fram en saftig sockerärta till sin pappa. Pappa Varulv tittade skeptiskt på den lilla gröna saken. Han luktade på den med sin stora, blöta nos. Sen tog han en försiktig tugga.
Pappa Varulvs ögon blev stora. Han tuggade och tuggade. - Det här... det här smakar ju som sommar! sa pappa förvånat. Det var mycket godare än gamla torra ben.
Sedan den natten blev allt annorlunda i den Djupa Skogen. Nu ylar varulvarna inte bara mot månen. De sjunger glada visor medan de vattnar sina kålblad och salladshuvuden.
Viggo och Hopsa är bästa vänner. Varje när det är fullmåne har de ett stort picknick-party. De äter majskolvar, knaprar på rädisor och dricker söt blåbärssaft.
Den lilla varulven Viggo lade sig till rätta i sin mjuka säng av mossa. Han var mätt i magen och varm i hjärtat. Ute lyste månen tryggt, och den enda som prasslade var vinden i träden. Viggo slöt sina stora ögon och drömde om en hel skog gjord av krispig broccoli.
God natt, lilla varulv. God natt, lilla skog.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
