Buller-Bentes Blåa Blåsinstrument och den Svängiga Stenbron
Det var en vacker morgon i den stora skogen. Solen lyste genom träden. Bladen dansade i vinden. Hemma i sitt lilla röda hus letade Buller-Bente efter sin favoritsak. Hon letade under sängen. Hon tittade bakom soffan. Men hennes blåa trumpet var borta.
Bente älskade sin trumpet. När hon blåste i den lät det: "Tuut! Tuut!" Det var det roligaste hon visste.
"Mamma, har du sett min trumpet?" frågade Bente. Mamma skakade på huvudet. "Nej, lilla vän. Kanske har du glömt den vid bäcken?"
Bente tog på sig sina gula stövlar. Hon gick ut i skogen. Marken var mjuk av mossa. Fåglarna sjöng i granarna. Snart hörde Bente ett märkligt ljud. Det kom nerifrån den gamla stenbron.
"Dunk-dunk-dunk," lät det. Sen kom ett nytt ljud: "Tuut-li-tuut!"
Bente stannade. Hennes hjärta klappade lite snabbare. Var det ett spöke? Eller kanske ett läskigt monster? Det lät lite kusligt under den mörka bron. Skuggorna var långa och vattnet glittrade kallt. Bente smög framåt på tå. Hon tittade försiktigt över kanten på bron.

Där nere satt någon. Det var inte ett spöke. Det var ett troll! Trollet var stort och fluffigt. Det hade grön päls och en väldigt stor, rund näsa. I sina händer höll trollet Bentes blåa trumpet. Trollet använde trumpeten som en trumma. Han slog försiktigt på den med sina fingrar.
"Dunk-dunk," lät trumpeten. Sedan försökte trollet blåsa i den. "Puff," lät det bara. Trollet såg lite ledsen ut. Han suckade så att det bubblade i vattnet.
Bente ropade med en mjuk röst: "Hej! Det där är min trumpet!"
Trollet hoppade till. Han blev så överraskad att han nästan trillade i bäcken. Han tittade upp på Bente med sina stora, snälla ögon. "Förlåt," sa trollet. "Jag heter Trolle-Ture. Jag hittade den här fina saken i gräset. Den glittrade så fint."
Bente klättrade ner till Ture under bron. Här under doftade det våt sten och äventyr. Det var inte alls läskigt när man väl var där. "Det är en trumpet," förklarade Bente. "Man ska blåsa i den, inte trumma på den."
Bente tog trumpeten. Hon tog ett djupt andetag. "TUUUUUT!" lät det så högt att en ekorre tappade sitt kotte. Trolle-Ture skrattade så att hela magen hoppade. "Åh, vilket härligt ljud! Det låter som en glad elefant!"
Ture ville också prova. Bente visade hur man gjorde. Ture blåste allt vad han orkade. "BRÖÖÖÖL!" lät det nu. De båda började skratta. De spelade och busade under bron hela eftermiddagen. Ture trummade på en platt sten och Bente tutade i takt. Det blev en riktig skogskonsert.
När solen började gå ner blev det dags att gå hem. Skogen blev lite mörkare och mer mystisk. "Tack för att jag fick låna din tut-maskin," sa Ture och gav tillbaka trumpeten. "Vi kan spela tillsammans imorgon igen," sa Bente och gav Ture en varm kram i hans mjuka päls.
Bente gick hemåt i skymningen. Hon var inte rädd för skuggorna längre. Hon visste att under bron fanns en ny vän. Hon blåste ett litet, svagt "tuut" som godnatt till skogen. Hemma väntade varm choklad och en mjuk säng. Bente somnade gott med sin blåa trumpet tryggt i famnen.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
