Hoppa till innehållet
Spökhistoria6 minPassar 5–7 årSagor om drakarSnälla spökhistorier2026-05-24

Den gungande grottans glada glödben

Det var en gång en liten pojke som hette Leo. Leo hade en röd mössa och mycket spring i benen. Han bodde nära en skog. Skogen var grön och mjuk. Men bakom de högsta granarna fanns ett högt berg. I det berget fanns en mörk grotta.

Alla i byn sa att grottan var spöklik. De hörde märkliga ljud därifrån. Det lät som mullrande åska. Det lät som vinande vindar. Ibland knarrade det som om hela berget hade ont i magen. Men Leo var en nyfiken pojke. Han ville veta vem som bodde i grottan.

En solig tisdag tog Leo sin ficklampa. Han tog också med sig en liten påse med bullar. Mamma hade bakat dem. De doftade kanel och socker. Leo gick stigen upp mot berget. Mossan var mjuk under hans fötter. Fåglarna slutade sjunga ju närmare han kom.

Framme vid grottans öppning stannade Leo. Luften var sval. Ingången såg ut som en stor, gapande mun. Plötsligt hördes ljudet. BUUUUM! snarkade grottan. Leo hoppade till. Hans mage pirrade. Var det ett spöke? Var det ett monster med stora tänder? Han tände sin ficklampa. Den lilla ljusstrålen dansade över väggarna. Väggarna glittrade. Det var inte vanliga stenar. Det var stenar som såg ut som diamanter.

Illustration från Den gungande grottans glada glödben

Leo gick längre in. Det blev mörkare. Men det var inte läskigt. Det var nästan som att gå inne i en nattlampa. Längst in i grottan fanns en stor hög med mjukt gräs. Och där låg något enormt.

Det var en drake. Men det var inte en vanlig, arg drake. Den här draken var lila som ett plommon. Han hade vingar som såg ut som genomskinligt godispapper. Varje gång draken andades ut kom det små, små gnistor i luften. Gnistorna såg ut som eldflugor.

"Hallå?" viskade Leo.

Draken öppnade ett öga. Det var gult och runt som en citron. Draken reste på huvudet. Han såg inte arg ut. Han såg sömnig ut.

"Vem stör min vilostund?" frågade draken med en röst som lät som varm choklad. "Jag heter Leo," sa Leo. "Är du ett spöke?" Draken skrattade. Det lät som när man skakar en burk med kulor. "Nej, jag heter Dudde. Jag är en dröm-drake. Jag vaktar alla barns fina drömmar här inne."

Dudde den lila draken sträckte på sina långa ben. Han hade små vita benknotor som stack ut på ryggen. Det var de som knarrade när han rörde sig. Det var inte spöken som lät, det var Duddes gamla drakben.

"Folk i byn är rädda," förklarade Leo. "De tror att det spökar här." "Åh nej," sa Dudde och såg ledsen ut. "Jag som bara vill ha sällskap. Det blir ensamt att vakta drömmar hela dagen."

Leo kom på något bra. Han tog fram sin påse. "Vill du ha en bulle?" Drakens nos vibrerade. Han tog en bulle med sina stora, mjuka tassar. Han åt upp den i en enda munsbit. "Mums!" sa Dudde. "Det smakar som solsken."

Dudde visade Leo runt i sin grotta. Han visade en speciell sjö i mitten. Vattnet var helt stilla. Dudde doppade sin svans i vattnet. Då dök det upp bilder i ytan. Leo såg sig själv springa på en äng. Han såg en hund som flög flygplan. "Här sparar jag drömmarna," sa Dudde stolt.

Illustration från Den gungande grottans glada glödben

Plötsligt hördes ett konstigt ljud igen. Det lät som en vissling. "Vad är det?" undrade Leo. "Det är mina vingar," sa Dudde. "När jag blir glad börjar de vibrera. Det låter som om grottan sjunger."

Leo och Dudde lekte hela eftermiddagen. De rullade stenar och hoppade över små bäckar. Leo var inte ett dugg rädd längre. Grottan var det mysigaste stället han sett. Det var mörkt, men mörkret var varmt och snällt.

När solen började gå ner visste Leo att han måste gå hem. "Kommer du tillbaka?" frågade Dudde. "Varje dag," lovade Leo. "Och jag ska berätta för alla att det inte finns några spöken här. Bara en snäll drake som gillar bullar."

Leo gick hem genom skogen. Nu tyckte han att ljuden från berget lät vackra. Det var inte läskiga spökljud. Det var ljudet av en vän.

Hemma väntade mamma. "Var har du varit, Leo?" frågade hon. "Jag har varit i den sjungande grottan," sa Leo och log. "Och jag tror vi behöver baka fler bullar i morgon."

Leo kröp ner i sin säng. Han visste att drak-Dudde vaktade hans drömmar. Han somnade direkt med ett stort leende. I grottan låg Dudde och snarkade så att berget vibrerade, nöjd och mätt på kanelbullar. Det var den finaste natten i mannaminne.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn