Hoppa till innehållet
Spökhistoria4 minPassar 5–7 årSnälla spökhistorier2026-07-16

Den Mjuka Brovaktens Varma Sockor

Det var en lugn kväll i den lilla skogen. Månen såg ut som en lysande ost på himlen. Lille Olle gick på stigen med sin gula lykta. I handen höll han en påse med varma bullar. Olle var på väg hem till sin mormor. Mitt i skogen fanns en gammal bro av trä.

När Olle kom fram till bron hörde han ett märkligt ljud. Klonk. Klonk. Klonk. Det lät som om någon slog två stenar mot varandra. Olle stannade. Hjärtat bultade lite snabbt, dunk-dunk, dunk-dunk. Det var lite mörkt under de stora träden. Dimman dansade som små vita spöken över bäcken.

Vem är där? frågade Olle med en liten röst. Ett djupt och mullrande svar kom nerifrån bron. Det är bara jag, svarade rösten. Det är trollet Tofte.

Olle böjde sig ner och tittade under broplankorna. Där satt ett troll. Tofte var inte stor och läskig. Han var blå som ett blåbär och mjuk som en kudde. Men Tofte såg ledsen ut. Han satt och skakade så att hans stora öron guppade.

Illustration från Den Mjuka Brovaktens Varma Sockor

Varför skakar du, Tofte? undrade Olle. Är du ett läskigt spöktroll som ska skrämmas? Nej, nej, sa Tofte och snörvlade. Jag fryser så mycket. Mina tår är som små isbitar. Bron är kall och stenen är hård. Det är svårt att vakta bron när man hackar tänder.

Olle tyckte synd om Tofte. Han kom på en jättebra idé. I sin ryggsäck hade Olle ett par extra sockor. De var stickade av mjuk, röd ull. De var alldeles för stora för Olle, men de såg ut att passa ett troll.

Här, ta dessa, sa Olle och räckte ner sockorna. Tofte tog försiktigt emot dem med sina stora tassar. Han drog på sig de röda sockorna. De passade perfekt! Tofte slutade genast att skaka. Han lyste upp i ett jättestort leende som visade en enda liten sockerbitstand.

Åh, vad varmt och skönt! utropade Tofte. Nu känns det som om fötterna badar i varm choklad. Olle tog fram en bulle ur sin påse och delade den med trollet. De satt tillsammans en stund vid kanten av bäcken. Dimman kändes inte längre läskig, utan mest som ett mjukt täcke för skogen.

Tofte lovade att alltid vakta bron så att Olle kunde gå säkert. När Olle gick vidare vinkade det lilla blå trollkudden med sin stora hand. Olle var inte längre rädd för mörkret. Han visste att under den gamla bron bodde en ny vän i röda sockor. Natten var snäll och skogen sov gott.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn