Drakens genomskinliga pyjamasparty
Det var en mörk och stjärnklar kväll. Lille Ville var ute på en lekfull nattpromenad med sin mjuka nalle. Bakom det stora blåbärsberget fanns en grop. Det var inte en vanlig grop, utan ingången till en hemlig grotta.
Grottan såg mörk ut. Det kom ett konstigt ljud inifrån mörkret. - Svisch, sa det. - Svasch, sa det.
Ville darrade lite i sina små ben. Han höll hårt i nallen. Men så såg han något. Små, lysande blå prickar svävade inne i grottan. Det såg ut som små stjärnor som hade trillat ner från himlen. Ville var nyfiken. Han tog ett steg in. Sedan ett steg till. Grottans väggar var mjuka som sammet.
Plötsligt såg han något otroligt. Det var en drake! Men draken var inte röd eller grön. Draken var nästan helt genomskinlig. Den såg ut som om den var gjord av rök eller små, mjuka moln. Det var en spökdrake. Men den såg inte arg ut. Draken hade en stor, gul nattmössa på huvudet.
- Hej, viskade Ville. Vem är du?
Draken hoppade till så att nattmössan trillade ner över ögonen. - Oj! skrek draken med en ljus och pipig röst. Du skrämde mig!
Ville skrattade tyst. - Är du ett läskigt spöke? frågade Ville. - Nej, jag heter Puffe, svarade draken. Jag är en spökdrake. Jag kan bli nästan osynlig när jag är blyg.

Puffe visade Ville runt i sin grotta. Det var inte alls kusligt där inne nu när Ville såg ordentligt. Puffe hade massor av mjuka kuddar. Han hade också en samling med gamla kottar som glittrade i mörkret.
- Vill du se mitt bästa trick? frågade Puffe. Ville nickade ivrigt. Puffe drog ett djupt andetag. Han sprutade inte eld. Istället sprutade han ut små, glittriga såpbubblor! Bubblorna svävade runt i grottan och lyste som små lampor. Ville jagade bubblorna och poppade dem med fingret. Varje gång en bubbla gick sönder hördes ett litet pling-ljud.
- Det här är det bästa pyjamaspartiet jag har varit på, sa Ville. Puffe log ett brett drak-leende. Han var inte blyg längre, så han blev lite mindre genomskinlig. Nu såg han ut som ett mjukt, ljusblått moln.
De satte sig ner på de mjuka kuddarna. Puffe berättade sagor om hur det är att flyga genom regnbågar. Han berättade att han ibland gömde sig bakom molnen för att leka kurragömma med solen. Ville bjöd Puffe på en liten bit kex som han hade i fickan. Puffe tyckte att kexet var jättegott.
- Är du rädd för mörkret? frågade Ville. - Bara ibland, svarade Puffe. Men då tänder jag mina lysande kottar. Då blir jag trygg.
Efter en stund började Ville gäspa stort. Ögonlocken kändes tunga. Grottan var så varm och skön. - Jag måste nog gå hem nu, sa Ville. Mamma och pappa väntar. - Kommer du tillbaka imorgon? undrade Puffe och viftade på sin stora, mjuka svans. - Absolut, lovade Ville. Jag kan ta med mig mina egna gosedjur.
Ville vinkade hejdå till sin nya vän. När han gick ut ur grottan tittade han upp mot månen. Han visste nu att det som verkar lite kusligt först, kan vara det snällaste som finns. En spökdrake i en nattmössa är faktiskt inte ett dugg farlig. Det är bara en vän som inte hunnit säga hej än. Ville somnade gott i sin egen säng med ett leende på läpparna. I drömmen flög han på en rygg gjord av moln, högt över alla blåbärsberg.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
