Hoppa till innehållet
Spökhistoria4 minPassar 5–7 årSagor om vänskap2026-05-14

Glaspelles Glimmande Grimaslek

Hemma hos Lill-Olle fanns en vind. Det var en spännande plats. Där fanns gamla lådor, mjuka nallar och en massa damm. En dag hittade Olle något nytt i ett hörn. Det var en stor spegel med en ram av guld.

Speglen såg väldigt gammal ut. Den var lite smutsig, så Olle drog med handen över glaset. Plötsligt började glaset glimma. Det såg ut som små stjärnor som dansade i spegeln. Men vänta nu, tänkte Olle. Vem är det där?

I spegeln såg han inte bara sig själv. Bredvid hans eget ansikte tittade ett litet, vitt spöke fram. Spöket var runt som en bulle och såg väldigt snäll ut. Spöket hette Glaspelle. Glaspelle vinkade med en liten hand som såg ut som en vante.

"Hej!" sa Olle. "Är du ett spegelspöke?"

Glaspelle svarade inte med ord. Istället gjorde han en jätterolig grimas. Han drog ut sina kinder och sträckte ut den blå tungan. Olle började skratta. Han gjorde en likadan grimas tillbaka. Nu var spegeln full av busiga miner.

Illustration från Glaspelles Glimmande Grimaslek

Det kändes lite pirrigt i magen. Det var ju trots allt ett spöke! Men Glaspelle såg så glad ut. Han började snurra runt i spegeln. När han snurrade blev rummet fullt av små ljusprickar som hoppade på väggarna. Det var som att ha ett disco på den mörka vinden.

Glaspelle pekade på en gammal hatt som låg på en hylla. Olle satte på sig hatten. Då dök det upp en likadan hatt på Glaspelles huvud i spegeln! Men spökets hatt var gjord av silver och gnistrade så starkt att Olle var tvungen att kisa.

"Vill du leka tittut?" frågade Olle.

Olle gömde sig bakom en stor fåtölj. Glaspelle dök ner under sargen i spegelns botten. Sedan hoppade de fram samtidigt.

"BU!" ropade de båda två.

Olle skrattade så att han trillade baklänges på en mjuk matta. Det var det snällaste spöket han någonsin mött. Men nu började Olle bli lite sömnig. Det var dags för kvällsmat.

"Jag måste gå nu, Glaspelle," sa Olle och klappade försiktigt på glaset.

Glaspelle såg lite ledsen ut först, men sedan log han ett brett spöksmil. Han ritade ett litet hjärta med fingret på insidan av spegelglaset. Hjärtat lyste i gult i några sekunder innan det sakta försvann.

Olle gick ner för den knarriga trappan. Han var inte alls rädd längre. Nu visste han att spegeln på vinden inte var läskig. Den var magisk. Han hade fått en ny vän som alltid väntade på att få göra roliga miner.

När Olle låg i sin säng den kvällen tittade han på sin lilla handspegel på nattduksbordet. Där, i glaset, såg han en sista liten ljusglimt. Det var Glaspelle som blinkade godnatt från sin magiska värld. Olle slöt ögonen och somnade med ett leende på läpparna.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn