Lill-Miras Glimmande Gömställe bakom Gardinen
Det var en mörk och mysig kväll hemma hos lilla Mira. Ute föll snön tyst mot fönstret. Inne i lekrummet brann ett litet ljus i en lykta. Mira letade efter sin favoritboll som hade rullat in under den gamla sängen.
Plötsligt såg hon något som glimmade. Det var inte bollen. Det var en gammal trasdocka med stora, runda knappar till ögon. Dockan satt lutad mot en dammig låda. Mira tog upp dockan i sin famn.
"Vad heter du?" frågade Mira och borstade bort lite ludd från dockans klänning.
Då hände något märkligt. Dockans högra öga gav ifrån sig ett litet klick. Sedan slocknade det för att snabbt tändas igen. Dockan blinkade! Mira spärrade upp sina egna ögon. Var hon trött, eller pratade dockan med ljuset?
"Mamma, titta!" ropade Mira. Men mamma hörde inte, hon diskade i köket.
Mira tittade noga på dockan igen. Den såg lite kuslig ut i det svaga skenet. Men så blinkade båda ögonen samtidigt. Det lät som ett mjukt litet skratt från en speldosa. Dockan såg faktiskt ganska glad ut.

"Vill du leka tittut?" viskade Mira.
Hon höll händerna för sina ögon. När hon tog bort dem blinkade dockan tre gånger i rad. Det var som en hemlig signal. Mira förstod att dockan inte alls var läskig. Hon var bara en gammal leksak som hade väntat på en vän.
Mira bar ner dockan till soffan. Där fick dockan sitta i ett varmt knä. Mamma kom in med varm choklad.
"Vilken fin docka du har hittat," sa mamma och klappade dockan på det mjuka huvudet.
Just då blinkade dockan en sista gång, så snabbt att bara Mira såg det. Det var ett godnatt-blink. Mira kramade sin nya vän hårt. Nu behövde ingen av dem vara rädd för mörkret längre. Tillsammans lyste de upp hela rummet med sina glada leenden.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
