Nattis Nattvings Ljusrosa Drömslott
Det fanns en gång en liten vampyr som hette Nattis Nattving. Nattis bodde i ett stort torn som var gjort av grå sten. Han hade små, spetsiga tänder som inte alls var vassa. De var perfekta för att äta jordgubbar med. Nattis hade också vingar som var mjuka som sammet.
Men Nattis var inte som andra vampyrer. Han tyckte inte om att flyga i den svarta natten. Nattis var nämligen mörkrädd. När solen gick ner och skuggorna blev långa, darrade Nattis lite med sina vingar.
- Mörkret är så tomt, viskade Nattis till sin bästis, en liten vit fladdermus som hette Fluff. - Det är inte tomt, svarade Fluff och hängde upp och ner i taket. Det är bara fyllt av hemliga lekar!
Men Nattis ville inte leka i mörkret. Han ville ha ljus. Han ville ha färger. Hans sovrum var fyllt med saker som lyste. Han hade en lampa som såg ut som en glad måne. Han hade stjärnor som klibbade på väggen och lyste grönt i mörkret. Han hade till och med en lysande pyjamas med små solar på.
En kväll hände något läskigt. Det kom en stor storm. Vinden blåste "huuuu" i tornet. Plötsligt sa det "knäpp". Alla Nattis lampor slocknade. Hans lilla säng blev helt svart.
- Hjälp! ropade Nattis. Var är mina stjärnor?
Han drog upp täcket till näsan. Utanför fönstret såg träden ut som stora monster med många armar. Det knackade på rutan. Pick, pick, pick. Nattis gömde sig under täcket. Det var så mörkt att han inte ens såg sina egna händer.

Då såg han något. En liten, liten prick av guld som dansade i luften. Pricken flög in genom en springa i fönstret. Det var en eldfluga.
- Hej, sa eldflugan med en röst som lät som en liten klocka. Jag heter Glimra. Varför gömmer du dig? - Jag är rädd för det svarta, sa Nattis med dämpad röst under täcket. Det finns inga färger kvar.
Glimra skrattade så att hon blinkade ännu mer. - Kom fram Nattis! Jag ska visa dig något magiskt.
Nattis tittade försiktigt fram. Glimra flög runt i rummet. När hon flög nära saker, blev de synliga igen. Hans gosedjur, en blå drake, såg plötsligt snäll ut i Glimras sken. Skelettet i hörnet, som egentligen bara var en klädhängare, såg ut som en rolig kompis.
- Ser du? sa Glimra. Sakerna finns kvar även om du inte ser dem. De vilar bara.
Nattis kände sig lite modigare. Han tog fram sin hemliga låda under sängen. I den hade han massor av färgglada stenar som han hittat i bäcken. När Glimra lyste på stenarna, glittrade de som diamanter.
- Vi kan bygga ett ljusslott! sa Nattis.
De byggde och lekte hela natten. Glimra lyste upp leksakerna och Nattis använde sin fantasi. De svarta skuggorna blev till snälla berg och stora kuddar. Nattis förstod att mörkret inte var farligt. Det var bara en paus för ögonen.
När morgonen kom och solen tittade fram, var Nattis trött men lycklig. Han lade sig i sin mjuka säng. Glimra satte sig på hans sängpost.
- Vill du sova hos mig i morgon också? frågade Nattis gäspande. - Självklart, sa Glimra. Vi är ljuskompisar nu.
Nattis somnade med ett leende. Han var en vampyr som var mörkrädd, men nu visste han att det minsta lilla ljus kan jaga bort det största mörkret. Och han visste att han aldrig mer behövde vara ensam i natten.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
