Hoppa till innehållet
Spökhistoria3 minPassar 5–7 år2026-03-25

Pappas Långa Lakansrulle och Den Fnissiga Mumien

Mitt i ett stort museum fanns ett rum med gyllene väggar. Där stod en stor låda av sten. Inuti lådan sov en liten mumie som hette Moses. Moses hade sovit i tusen år. Han var inlindad i mjukt, vitt tyg. Det såg ut som om han bar en jättestor pyjamas av lakan.

Plötsligt kittlade det på Moses näsa. En liten dammråtta virvlade förbi. "A-atjoo!" nös Moses så hårt att ett av hans band rullade ut på golvet.

Moses öppnade sina stora, snälla ögon. Han satte sig upp. Det knarrade lite i hans ben. Han tittade sig omkring. Det var mörkt och tyst i museet. Men Moses var inte rädd. Han var bara lite sömnig och väldigt hungrig.

"Var är min macka?" frågade Moses med en hes röst. Han klev ur sin stenlåda. Han gick med stela steg. Klafs, klafs, lät hans fötter mot det kalla stengolvet. Mumier går inte som vi, de går lite som robotar.

Illustration från Pappas Långa Lakansrulle och Den Fnissiga Mumien

Han kom in i ett rum med stora statyer. Statyerna föreställde katter av guld. "Hej katten," sa Moses och klappade en gyllene tass. "Har du sett min snuttefilt?" Katten svarade inte, men den såg ut att le i månskenet.

Moses fortsatte gå. Hans lösa band fastnade i en dörr. Han snurrade runt, runt, runt! Till slut såg han ut som en stor, vit boll. "Hjälp, jag rullar!" skrattade Moses. Han rullade hela vägen in i vaktmästarens fika-rum. Där satt en nattvakt som hette Berit. Berit höll på att äta en bulle.

När Berit såg den rullande mummie-bollen hoppade hon till. "Oj då! En levande rulle?" sa Berit och log. "Jag heter Moses," sa den lilla mumien. "Jag har tappat bort min mjukis och jag är hungrig."

Berit var en snäll tant. Hon tog fram en liten filt och gav den till Moses. Sedan fick han en bit av hennes bulle. "Tack," sa Moses. "Nu känns det bättre."

Berit hjälpte Moses att rulla in sina band igen. De gjorde en fin rosett på hans huvud. Sedan ledde hon honom tillbaka till hans gyllene rum. Moses la sig i sin låda med sin nya filt. Han kände sig varm och trygg. Innan han somnade igen viskade han: "Vi ses om tusen år, Berit." Berit vinkade och släckte lampan. Allt var lugnt i museet.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn