Putte Pusselmums och den Vänliga Vinkningen
Det fanns en gång en liten kille som hette Putte Pusselmums. Putte var inte som andra barn. Han var en zombie. Putte hade grönt burrigt hår. Han hade en mjuk tröja med färgglada lappar på armbågarna. Han bodde i en mysig liten grotta under en stor, gammal ek. Inne i grottan hade han samlat på fina saker. Han hade runda stenar, glansiga kottar och en gammal nalle som hette Ludde.
Putte ville så gärna ha en vän. Varje dag gick han ut på den mjuka ängen. Han ville leka kurragömma eller kull. Men Putte var lite klumpig. När han gick sa det "klafs, klafs". När han vinkade råkade hans ena hand ibland trilla av. Det var inte farligt för Putte, han kunde bara sätta fast den igen. Men de andra djuren i skogen tyckte det såg lite konstigt ut.
En solig tisdag såg Putte en liten kanin. Kaninen hette Hoppe. Hoppe hade långa, vita öron. - Hej! sa Putte med sin dova röst. Vill du leka? Putte vinkade jättestort. Men då hände det. Puttes hand lossnade och landade i gräset med en duns. Hoppe blev jätterädd. - Oj nej! pep Hoppe och skuttade snabbt in i en buske. Putte blev ledsen. Han plockade upp sin hand och borstade av lite gräs. Han satte fast den på armen igen med ett litet klick. - Jag ville ju bara visa min nya sten, suckade Putte.

Putte satte sig på en stubbe. Det började skymma. Himlen blev rosa och lila. Då hörde han ett litet ljud. Det lät som "pip-pip". Bakom den stora eken kom en liten fladdermus framflygande. Hon hette Flis. Flis hade stora ögon och mjuka vingar. Hon flög upp och satte sig på Puttes axel. - Varför är du ledsen? frågade Flis med sin ljusa röst. - Ingen vill leka med mig, sa Putte. Min hand ramlar av och jag ser lite läskig ut. Flis skrattade ett litet, varmt skratt. - Jag tycker du ser snäll ut! sa hon. Jag tappar också saker ibland. Jag tappar balansen när jag sover upp och ner!
Putte lyste upp. Han visade Flis sin glansiga, blåa sten. - Titta, sa Putte. - Åh, vad fin! sa Flis. Ska vi leka kurragömma? Jag kan räkna till tio. Putte blev så glad att han gjorde ett litet skutt. Klafs, klafs! sa hans fötter. Under den stora eken hittade Putte det perfekta gömstället bakom en hög med löv. Flis letade och letade. Snart hörde de kaninen Hoppe som kom tillbaka. Han hade sett att de hade roligt. - Får jag också vara med? frågade Hoppe försiktigt. - Självklart! sa Putte och vinkade med sin hand. Den här gången satt handen kvar.
Hela kvällen lekte de tillsammans under månskenet. Putte var inte ensam längre. Han hade fått vänner som tyckte om honom precis som han var. Han var Putte Pusselmums, den snällaste zombien i hela världen. När det blev natt gick han hem till sin grotta, kramade sin nalle Ludde och somnade med ett stort leende. Han visste att imorgon skulle de leka igen. Allt kändes varmt, tryggt och alldeles underbart.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
