Hoppa till innehållet
Spökhistoria5 minPassar 5–7 årSnälla spökhistorier2026-07-19

Skrammel-Skäggets Mjuka Nattpuss under Träbron

Det var kväll i den lilla staden. Solen hade gått och lagt sig bakom de stora granarna. Himlen var mörkblå som ett blåbär. Lilla Olle skulle gå hem från mormor. Han höll hårt i sin pappa. Olle hade sina varma gummistövlar på fötterna. De sa "klafs, klafs" i det mjuka gräset.

Snart kom de fram till den lilla bron av trä. Bron gick över en bäck som sa "plask, plask". Men under bron hördes ett annat ljud. Det lät konstigt.

"Skrammel, skrammel, klirr!" lät det.

Olle stannade. Han blev lite pirrig i magen. Var det ett spöke? Eller kanske ett läskigt monster med vassa tänder? Olle tittade ner mot det mörka vattnet.

"Pappa, hör du? Det bor något under bron", viskade Olle.

Pappa log och tände sin lilla ficklampa. Ljuset dansade över flätade rötter och runda stenar.

"Ska vi titta efter?" frågade pappa.

Olle nickade sakta. De böjde sig ner. Där under de tjocka plankorna satt någon. Det var inte ett spöke. Det var ett litet troll! Trollet hade en jättestor näsa som såg ut som en potatis. Hans skägg var gjort av grön, mjuk mossa. I skägget satt små glänsande knappar i alla möjliga färger.

Trollet höll i en gammal stekpanna och en silversked.

"Skrammel, klirr!" sa det när han slog skeden mot pannan.

"Hjälp!" pep det lilla trollet och drog upp sina knän mot hakan. "Är ni läskiga människor som ska stjäla mina fina saker?"

Olle skrattade till. Trollet var ju mer rädd än vad Olle var!

"Nej", sa Olle snällt. "Jag heter Olle. Och det här är min pappa. Varför skramlar du så mycket mitt i natten?"

Trollet tittade fram med sina stora, gula ögon. Han såg snäll ut.

"Jag heter Skrammel-Skägget", sa trollet med en röst som lät som rullande stenar. "Jag städar här under bron. Folk tappar så mycket konstigt. Jag hittar knappar, skedar och små bilar av plast. Jag putsar dem så de glänser!"

Illustration från Skrammel-Skäggets Mjuka Nattpuss under Träbron

Skrammel-Skägget visade upp en glittrande silversked. Den lyste i ficklampans sken.

"Men det lät så läskigt", sa Olle. "Jag trodde du var ett farligt spöke som ville nypa mig i tårna."

Trollet skrattade så att hela hans mossiga mage hoppade.

"Nej, nej! Jag gillar inte att nypa tår. Jag gillar att sortera knappar efter färg. Titta här!"

Skrammel-Skägget tog fram en liten ask. I den låg röda, blåa och gula knappar. De såg ut som små karameller. Olle fick röra vid en blå knapp. Den var slät och kall.

"Vill du hjälpa mig att putsa en sista sak innan du går hem?" frågade trollet.

Olle fick en mjuk bit tyg. Tillsammans putsade de en liten röd leksaksbil som någon tappat i bäcken. Bilen blev så fin att den nästan såg ny ut.

"Nu måste vi gå hem och sova", sa pappa och lade en hand på Olles axel.

Olle vinkade till Skrammel-Skägget.

"Hejdå trollet! Tack för att du städar bron."

Skrammel-Skägget gjorde en liten bugning. Hans mossiga skägg nuddade nästan marken.

"Hejdå Olle! Gå försiktigt på de glada fötterna!"

När Olle gick över bron hörde han ett nytt ljud underifrån. Men nu var det inte läskigt längre. Det lät som en mjuk liten sång. Skrammel-Skägget nynnade medan han lade sina knappar till rätta.

Olle var inte ett dugg rädd för mörkret längre. Han visste ju att under bron fanns en vän med mossa i skägget som vaktade alla borttappade skatter. När Olle kom hem kröp han ner i sin varma säng. Han drömde om glittrande skedar och mjuka trollpussar hela natten lång.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn