Hoppa till innehållet
Spökhistoria4 minPassar 5–7 årSagor om vänskap2026-03-23

Skrammel-Skrället och den Haltande Hundpromenaden

Det var natt i den lilla staden. Månen såg ut som en stor, lysande ost på himlen. Uppe på den gamla vinden bodde Skrammel-Skrället. Han var ett mycket speciellt skelett. Varje gång han rörde sig lät det "KLICK-KLACK-PLOCK". Det var ljudet av hans vita ben som slog mot varandra.

I natt ville Skrammel-Skrället gå ut på en promenad. Han tog på sig sin fina, blå hatt. Han klev försiktigt ner för trappan. Men plötsligt hände något tokigt.

SKRÄLL! BONK! RULL!

Skrammel-Skrället snubblade på en dammvippa. Han föll rakt ner på mattan. När han reste sig upp kändes något väldigt konstigt. Han var vinglig. Han var sned. Han tittade ner på sina ben.

– Oj då! ropade Skrammel-Skrället. Mitt vänstra smalben är borta!

Han tittade under sängen. Han tittade bakom gardinen. Men benet fanns inte där. Utan sitt ben kunde han bara hoppa på ett ben. HOPP-DUNS, HOPP-DUNS. Det var jättesvårt att gå på promenad så.

Då hörde han ett litet ljud vid dörren. Det var hunden Buster som bodde i huset bredvid. Buster hade stora öron och en blöt nos. Buster älskade ben.

– Hej Buster, sa Skrammel-Skrället sorgset. Har du sett mitt ben? Det är vitt, hårt och ganska glatt.

Buster viftade på svansen. Han skällde ett litet, glatt skall. Voff! Buster sprang ut i trädgården. Skrammel-Skrället hoppade efter så fort han kunde.

I trädgården darrade löven i vinden. Det prasslade i buskarna. Det var lite kusligt och mörkt, men Skrammel-Skrället var inte rädd. Han ville bara hitta sitt ben.

Illustration från Skrammel-Skrället och den Haltande Hundpromenaden

Buster började gräva i en rabatt. Jorden flög åt alla håll. Skrammel-Skrället tittade spänt. Var det benet som låg där? Nej, det var bara en gammal röd sko. Buster fortsatte att sniffa. Han sprang mot det stora äppelträdet. Under trädet låg något som glänste i månljuset. Det var vitt och långt.

– Mitt ben! ropade Skrammel-Skrället och klappade med sina händer så det lät som torra grenar.

Men när han plockade upp det märkte han att det var kallt. Det var ingen bendel, det var en vit istapp som ramlat från taket. Skrammel-Skrället suckade. Nu kände han sig lite ensam och trött. Var kunde benet vara?

Då satte Buster ner nosen i en hög med mjuka höstlöv. Han drog och slet. Ut flög ett långt, vitt snyggt ben! Det var Skrammel-Skrällets smalben. Det hade rullat hela vägen ut genom dörren och gömt sig i löven.

– Tack snälla Buster! sa Skrammel-Skrället.

Han tog benet och tryckte det på plats. KLICK! Nu satt det fast igen. Han tog ett steg. Sedan ett till. Han kunde gå perfekt! Nu lät det återigen "KLICK-KLACK-PLOCK" när han marcherade.

Skrammel-Skrället och Buster firade med att dansa en liten skelettdans under månen. Sedan gick de in och drack varm choklad. Skrammel-Skrället kände sig varm och trygg. Allting var precis som det skulle vara. Han lade sig i sin korgstol på vinden och somnade nöjt, med båda benen i behåll.

Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.

Fler spökhistorier för barn