Zickis Grönprickiga Kramkalas
Det var en gång en liten kille som hette Zicki. Zicki var inte som andra barn. Han var en liten zombie. Han var ljust grön i ansiktet och hade en mjuk, lila tröja. Zicki bodde i en koja under en stor, gammal ek. Eken stod mitt i en skog där träden viskade när vinden blåste.
Zicki var väldigt snäll. Han tyckte om att dofta på blommor. Han tyckte om att titta på stjärnorna. Men Zicki var lite ensam. Varje gång han gick ut för att leka, sprang de andra djuren iväg.
"Hallå!" ropade Zicki med sin ljusa röst. "Vill ni leka kurragömma?"
Men ekorrarna pilade snabbt upp i tallarna. Kaninerna hoppade ner i sina mörka hålor. Zicki suckade. Hans skor lät "gnissel-gnissel" när han gick. Kanske var det ljudet som skrämde dem? Eller de gröna prickarna på hans näsa?
En kväll bestämde sig Zicki för att prova något nytt. Han plockade en bukett med lysande månpieppor. Det var blommor som sken i mörkret som små lampor.
"Alla gillar väl blommor?" tänkte Zicki.
Han promenerade mot den glittriga dammen. Vid dammen bodde paddan Poffen. Poffen satt på ett stort näckrosblad och spelade trumma på sin mage. Men när Poffen såg Zicki dimpa ner vid kanten, blev han så rädd att han råkade hoppa baklänges ner i vattnet med ett stort PLURR!
"Åh nej," sa Zicki sorgset. "Jag ville ju bara visa blomman."

Zicki satte sig på en sten. Han kände sig lite tom i magen, ungefär som när man glömt att äta mellis. Han började sjunga en liten sång för sig själv:
"Jag är en zombie, mjuk och rund. Jag vill leka en liten stund. Mina fötter säger knarr och pip. Ingen behöver ta ett jättekliv."
Plötsligt hörde han ett annat ljud. Det lät som "tass-tass-tass". Bakom en buske tittade en liten hund fram. Det var ingen vanlig hund. Det var en rymdhund som hette Blips. Blips hade tre öron och en svans som såg ut som en silverglittrig fjäder. Blips var inte rädd för gröna ansikten. Blips var själv lite blå.
Blips viftade på sin silvriga svans. Zicki tittade upp. Han höll andan. Skulle hunden springa iväg?
"Voff?" sa Blips och lutade på huvudet.
Zicki log. Det var det största leendet i hela skogen. Han räckte fram en månpieppa. Blips gick fram och nosade. Hunden slickade Zicki på den gröna näsan. Det kittlades så mycket att Zicki började skratta.
"Du vill vara min vän!" jublade Zicki.
Nu var Zicki inte ensam längre. Han och Blips började springa runt på den mjuka mossan. Zicki kastade små kottar som lyste i mörkret, och Blips fångade dem i luften. När de lekte hördes inte skogens viskningar som något kusligt längre. Det lät som om träden hejade på dem.
De bestämde sig för att bygga ett slott. De använde pinnar, glada stenar och torkat gräs. Under tiden dök fler små varelser upp. När de såg hur roligt Zicki och Blips hade, blev de nyfikna. En liten spökmus med röda rosetter på öronen kom fram. Sedan kom en robot som tappat bort sin skruv.
"Får vi också vara med?" pep musen.
"Ja! Alla får vara med i Zickis gäng!" svarade Zicki.

De lekte hela natten lång. De lekte "följa jorden", de lekte "stjärnstopp" och de åt magiska blåbär som smakade pannkaka. Zicki märkte att ingen brydde sig om att han var en zombie. De brydde sig bara om att han var bra på att ge kramar och att han alltid delade med sig av sina leksaker.
När solen började titta fram bakom kullarna blev alla trötta. Himlen blev rosa och apelsingul. Det var dags att sova.
Zicki gick tillbaka till sin koja under eken. Men han gick inte ensam. Blips den blå rymdhunden följde med. Blips rullade ihop sig som en mjuk boll vid Zickis fötter.
Zicki kröp ner under sitt täcke som Farmor Zombie hade stickat. Det var varmt och skönt. Han stängde sina ögon och kände sig lycklig ända ut i tårna. Skogen utanför var tyst och trygg. Inga fler ensamma kvällar. Bara roliga lekar och mjuka kramar.
"God natt, lilla vän," viskade Zicki till Blips.
"Voff," svarade Blips tyst i sömnen.
Och i den magiska skogen sov den lilla zombien med ett stort, tryggt leende på läpparna. Inget var läskigt när man hade vänner som höll en i handen. Snabbt som en blinkning drömde de om nya äventyr och ännu mer glittriga blommor. Snipp snapp snut, så var sagan slut.
Sagopelatset använder AI som stöd för berättelser, bilder och uppläsningar. Välj tillsammans vilken saga som passar barnet. Så skapas berättelserna.
